trollborn

Jag har haft en härlig nyårsafton tillsammans med min man, min yngsta dotter och mina svärföräldrar. Åt god mat och sen umgicks vi. Skålade vid tolvslaget och sen ut o titta på fyrverkerierna. Willow behöll sitt lugn under smällarna :-)

 

Fick lite nyheter ikväll att det kommer bli som vi förfarat. Jag har inte skrivit om det här så ingen mer (än den som berättade det och några till) vet om nåt. Jag känner mig så kluven. Det värsta har inte hänt men är tydligen på väg att hända och jag kan fan inte göra nånting. Vet att vi avsagt all kontakt med varandra o jag är inte intresserad av nån heller efter hur hon betett sig men jag kan inte låta bli att gråta ändå. Varför skulle hon förstöra vår relation så där.....beyoned repair......Varför gråter jag då? Hoppet att det någonsin skulle kunna bli bra kommer försvinna helt och totalt om det går som läkaren säger. Vad ska hända med barnen? Papporna som inte bryr sig? Dela på dem? Jag saknar barnen.....har inte kunna ha kontakt med dem pga vårat bråk/hat. Hur lång tid har hon kvar? Jag kan inte söka kontakt även om läget är så här.....tänk om hon skulle be mig fara åt helvete en sista gång när det är så sårbart.....nä det skulle vara jobbigt. Det är inte så att jag gråter för hennes skull utan för hennes barn som kan ev bli utan sin mamma och chansen att vi nånsin kommer att kunna reparea vår relation......är man död så är man och då har man verkligen sista ordet. Vill inte att det absoluta sista ordet har med hennes hat emot mig att göra. Om det nu finns kvar.....vad vet jag......cancer är inte en snäll sjukdom......but karma is a bitch....tyvärr.....

Bilderna är från några år tillbaka.....