trollborn

Jag känner mig tom, ledsen och arg.

Smulan ville tyvärr inte växa vidare i mig. Började blöda i onsdags (kan vara tidigare men jag har inte märkt det). Ringde till gyn o fick en tid på torsdagen. Hoppades med hela mitt hjärta att smulan skulle leva men när de kollade så var hinnsäcken tom. Det fanns inget däri. Hon frågade om jag ville ha en tid senare för skrapning eller tabletter men sa ifrån för förra missfallet som vi hade innan Willow blev till så skötte kroppen allt själv och då fanns det mer i magen att ta hand om så att säga. Nu var det ju klart....tomt.....berättade för barnen när de slutade skolan. De blev lite ledsna de med men höll med om att jag o Nanne fick tillverka en ny smula :-) De är så goa och förstående.

Om man nu måste genomgå såna här saker så är jag glad att det är Nanne jag får genomgå de med. Jag älskar han så himla mycket. Vi sörjer tillsammans och går vidare...starkare tillsammans....jag vet nu hur det är att vara med sin soulmate. I maj har vi vart tillsammans i två år men ärligt talat så känns  det som så mycket längre. Vi skrattar åt samma saker....varje dag skrattar vi ihop minst en gång *ler*